Kattprat med Ylva Stockelberg

Vi välkomnar Ylva Stockelberg till Dogmans kattavdelning! Ylva har gedigen kunskap om katter och deras liv, en kunskap hon förvärvat genom egna studier och praktisk erfarenhet från mångårig kattuppfödning.

Hon har hittills skrivit nio böcker om katter, samt erbjuder olika utbildningar och föreläsningar, bland annat om kattbeteende och kattgenetik.

Utöver detta kan den som är intresserad av att öppna katthotell eller katthem gå kurs enligt Jordbruksverkets utbildningskrav.

Här nedan kan du läsa Ylvas bästa tips för ett lyckligt kattliv!

Vad vill du fråga Ylva?

Har din katt plötsligt börjat bete sig annorlunda? Känner du inte riktigt igen din fyrfota vän men vet inte riktigt vart du ska vända dig med din fråga?

Fyll i formuläret så kan det bli just din fråga Ylva svarar på fram över här på Dogmans hemsida. Du är helt anonym, och vi sparar inga känsliga uppgifter.

Fråga Ylva!
  • Beskriv ditt ärende kortfattat
  • Här beskriver du ärendet utförligt

Sov och utkiksplatser

Katten vill ofta sitta högt och ha en bra utkiksplats. Man får bygga och tänka på höjden i hemmet. När katten klättrar uppåt har den hjälp av klorna och bakbenen driver katten uppåt. När den ska ner har den inte alls denna hjälp av klorna och bakbenen. Katten behöver mycket större svängrum för att hoppa ner. Det bör finnas avsatser som katten kan använda på nervägen.

Man behöver inte alltid bygga något speciellt för katten utan det räcker med att man ser till att katten kan hoppa upp på en bokhylla utan problem och att det finns möjlighet att hoppa ner i etapper. Man kanske kan göra plats både för prydnadssaker och för katten. Prydnadssakerna kan man fästa med dubbelhäftade tejp så trillar de inte ner även om katten skulle komma åt dessa.

Katten tycker om att ligga skyddad när den sover och lägger sig gärna under en möbel. n På stolen under bordet kan man lägga en skön dyna och en duk kan hänga ner och skydda katten. Man kan frigöra en bit i en bokhylla så att katten kan lägga sig bakom några böcker.

Katten uppskattar en egen sovplats som den märkt in med sin egen lukt där den kan känna sig trygg. Det kan vara en bädd med en pläd gärna i egna pälsfärgen (så katten syns mindre och känner sig tryggare), eller en mjuk igloo. Om katten byter miljö kan den ha med filten/igloon som en trygg plats med sig. Kattens favoritsovplats är oftast endast lite större än katten. Tänk på att både dammsuga och tvätta sovplatserna emellanåt. Katten gillar rena platser.

Viktigt förutom storlek och färg är var man ställer kattens bädd/igloo. Sovplatsen vill de ha skyddad och utkiksplatsen ska både vara skyddad och också stå så att katten kan se det som är spännande.

Mat och toalåda

En katts naturliga kost är ett bytesdjur som förutom kött, ben och brosk även innehåller tarminnehåll med grönsaker. Kattmatsfabrikanter tagit fasta på detta och den mesta kattmaten som finns att köpa innehåller de olika ingredienser som katten behöver; protein, fett, fibrer, vitaminer och mineraler.

Det är bra om det finns två sorters foder för att katten ska kunna välja proportioner som passar den bäst. Även om kattmaten är bra, är den framtagen för en genomsnittskatt som kanske inte passar in på varje katt. Omväxlande kost är ofta bra för katten men en katt med mycket känslig mage kan reagera negativt på alltför stora förändringar i kosten. En del katter kan ha matallergi som kan yttra sig i hudirritationer.

Katten är småätare och i naturen äter den många gånger per dag om den hittar mat. Kattungar ska ha fri tillgång på mat.

Katten kan inte leva som vegetarian utan behöver animalisk kost. Katten behöver en aminosyra som heter taurin. Taurin finns bara i animaliskt protein. Får katten för lite taurin förstörs näthinnan i ögat och katten blir blind. Katten har större behov av protein än hunden och människan.

Katten behöver rena mat- och vattenskålar. Katten vill inte äta nära toalådan så matplatsen bör var på en annan plats. Katten vill oftast dricka sitt vatten på annan plats än där den äter.

Katten behöver äta gräs (fibrer) eller liknande för att hjälpa matsmältningen och för att kunna kräkas upp eventuella hårbollar. Man kan ha kattgräs, ampellilja eller så gräsfrö, havre eller vete i en kruka till sin innekatt.

Alla katter, både ute- och innekatter, behöver en toalåda som är lätt att skura ur emellanåt. Dessutom behöver man någon form av kattströ/kattsand. Det finns olika typer, vilket man väljer beror nog mer på avd matte/husse föredrar, katten brukar gilla det mesta bara det går att gräva i. Lådan behöver städas från bajs och kissklumpar minst dagligen och helst två gånger per dag. En bra spade att rensa med viktigt. Toalådorna finns öppna, med lock och som små toahus.

Transportbur och halsband

En transportbur är nödvändig att ha om man behöver flytta katten. I bilen bör katten alltid sitta i sin bur för att inte riskera att springa till skogs om en olycka skulle inträffa.

Många utekatter har halsband med namn och adress. Tänk dock på att katten kan fastna med halsbandet om det sitter för hårt och sitter det för löst kan den tappa det. Lappen med namn och adress måste kontrolleras ibland så att den inte blivit oläslig.

Innekatten behöver frisk luft, den kan få vara ute i band och sele eller få frisk luft från ett nätfönster eller nätad balkong. Man kan vänja katten vid promenad i koppel eller ha katten ute löplina på tomten under uppsikt så att den inte trasslar in sig i linan.

Det är nog oftast hur man bor som styr om man låter katten gå ut på egen hand eller ej.

Utekatten lever ofta farligt, trafiken orsakar många katters död, framför allt oförsiktiga ungkatters. Många katter på liten yta, som det ofta är i småstäder eller storstädernas förorter medför revirslagsmål med risk för infekterade sår eller att smittsamma virussjukdomar sprids. Dessutom är det inte alla grannar som uppskattar katter på sin tomt eller i barnens sandlådor.

Innekatter är mer lekfulla och sällskapliga samt delar mer sin tid och sina aktiviteter med ägaren. En utekatt går ibland in bara för att äta och sova. Utomhus är den aktiv, den strövar omkring, revirbevakar och jagar.

En del katter lever inneliv i lägenhet i staden och går ute när familjen flyttar till landet på sommaren, vilket brukar gå utmärkt. Man kan också lära katten att hålla sig på tomten om man börjar gå en viss runda med katten i band och sele. Detta bör man göra under lång tid. Därefter kan man hålla katten under uppsikt och ropa tillbaka den om den går utanför tomtgränsen. Detta kräver mycket tålamod och passning men det går att lära katten var tomtgränsen går.

Det är alltid bra att ID-märka katten, framför allt om katten går ute eller riskerar att smita ut. Kommer katten bort är det större chans att man får tillbaka den. ID-märkningen görs av veterinär med microchip som sprutas in i nacken.  Att spruta in ett microchip är lika enkelt som att vaccinera katten, nackdelen är att det krävs speciell avläsningsutrustning för att se ID-numret. Innan microchip fanns tatuerades katten med ett nummer i örat, detta kräver att man söver katten. Id register finns hos Kennelklubben (även katt!) och hos kattorganisationen SVERAK. Minst lika viktigt som att märka sin katt är att man registrerar den märkta katten i ID registren.

Lek

Lek är ett naturbehov för de högre stående djuren. Det måste finnas en plats att leka på, något att leka med och människor eller andra katter som katten känner och kan samspela med. Katter har ett antal instinktiva grundlekar, lekfulla slagsmål och olika bytesjakter. Alla katter brukar visa dessa grundlekar, dessutom uppvisar många katter egna specialiteter.

Det ska vara lagom med leksaker åt gången så att katten kan koncentrera sig på ett fåtal. Katten tröttnar på leksaker när det inte finns något mer att upptäcka. Man kan behålla dem och ta fram dem ett halvår senare, då är de spännande på nytt.

De lekfulla slagsmålen är första leken för kattungarna. De hoppar på varandra, de slår till och de håller fast med frambenen och sparkar med bakbenen. Vid cirka fyra veckors ålder leker de jaga-jagas med varandra. De övar anfall utan att skada. Svansen i en båge på båda katterna visar att det är lek.

Rörliga leksaker på golvet. Katten gömmer sig, ligger i bakhåll, hukar och kryper framåt, smyger på bytet, rusar sedan fram och slår till en låtsasmus. Det behöver bara vara någonting som rör sig. Katten kan fånga och bita i leksaksmöss. Leksakmöss finns i många olika material och färger.

Katten gillar att leka med snoddar eller snören som rör sig. Var alltid försiktig med snören och garnnystan. Katten har bakåtliggande taggar på tungan som är perfekta för pälsvården men som kan vara dödligt farliga om katten får leka utan övervakning med garn. Den kan då automatiskt svälja ner bit för bit och det kan orsaka mycket svåra skador i tarmarna. Det som ofarligt kan ersätta garn och snören är exempelvis badrockssnodd eller läderskosnöre.

Rörliga leksaker i luften. Katten hoppar upp i luften och slår hårt med framtassen på en låtsasfågel i luften. Fågeln kan vara ett föremål som hänger ned eller en boll som husse/matte kastar.

Orörliga leksaker. Denna lek sker när leksaken ligger stilla. Katten slänger ut ena tassen och skyfflar upp låtsasfisken i luften och anfaller

Klo och pälsvård

Katten vässar klorna för att hålla dem i stridsberedskap och för att märka in olika föremål. Ute sker vässandet oftast mot ett träd. Inne finns det stor risk att få en sönderriven soffa om man inte har en klösbräda eller klösträd. Det är viktigt att tyget i kattens klösplats är mer ”klösvänligt” än soffan! Vill man inte köpa eller bygga ett stort klösträd kan man fästa en grov dörrmatta på en vägg. Katten vill gärna stå på bakbenen och vässa framklorna.

Kontrollera kattens klor regelbundet, är de långa måste de klippas. Blir klorna för långa kan de växa in i tassen eller fastna i något och ryckas loss. Klipp endast toppen och kom inte för nära pulpan då gör det ont på katten, klipp hellre lite och ofta. Det finns speciella klotänger, annars kan man använda en nagelklips för människor.

Vissa katter behöver pälsvård dagligen för att inte få tovor, detta gäller långhåriga katter med mycket underull. Det finns borstar och kammar för katt. Det finns en kam med roterade piggar som lätt glider genom pälsen. Hittar man en tova kan man antingen försiktigt reda ut den eller klippa av den. Om man vill klippa bort tovan gör det minst ont på katten att ta lite i taget, först endast tovtoppen. Man kan även klippa försiktigt längst med tovan med trubbig sax. Lösa hår kan tas bort med fuktiga händer. Många badar sina katter för att få bort lösa hår.

Att kamma och borsta katten kan vara en mysig stund om man gör det regelbundet så att det inte hinner bildas tovor och att katten är van från det den är liten.

Katten håller sig ren genom att ägna timmar åt att putsa sin päls, av saliven får pälsen också ett skyddande skikt. Många katter har därför inte behov av att bada. En korthårskatt behöver man oftast inte bada alls. En del badar/sköljer sina katter för att få bort proteiner från kattens saliv som man oftast är allegisk mot om man är kattallergiker.

För långhårskatter är pälsen besvärligare att hålla ren, och de behöver bada regelbundet. Hur ofta beror på pälskvalitet och kattens eget intresse av att putsa sig. Katten behöver bara badas när pälsen känns smutsig och ofräsch. Använd ett speciellt kattschampo eller ett schampo för barn. Låt vattnet vara någon grad högre än för människor och skölj extra noga. En katt som behöver badas bör man vänja vid bad som liten.

Stäng meny